Taekwondo

Taekwondo betyder ”foten och handens väg”, och är en koreansk kampsport. Fokuset ligger mer på sparkar än hos många andra kampsporter. Sporten utvecklades ur den japanska karatestilen shotokan, som blandades med äldre koreanska kampsporter. Taekwondo är utvecklat för att gynna rörlighet mer än storlek. De flesta kampsporter vi känner till idag är utvecklade under tider och sammanhang som var ganska brutala. Man behövde metoder för att kunna försvara sig helt enkelt, oavsett storlek. Eftersom det går att sparka betydligt hårdare än det går att slå, utvecklades tekniker för att använda fötterna så mycket så möjligt. En välplacerad, hård spark ger oftast väldigt stark effekt.

Taekwondo uppstod på 50-talet

Sporten dök upp i officiella sammanhang först på 50-talet, men har alltså i grunden betydligt äldre rötter. 1955 grundades organisationen Korea Taekwondo Association, som förenade fem olika stilar under samma tak. Det var också fem olika familjer som förenades till en organisation. I Japan, Kina, och Korea var det vanligt att en viss familj eller by ”vaktade” en viss stil, och höll den då hemlig för utomstående. Anledningen var helt enkelt att det var deras metod för att försvara sig under hårda tider.

Detta har ofta skapat viss mytbildning kring asiatiska kampsporter. De har ofta fått en aura av mystik på grund av hemlighetsmakeriet. Det var också viktigt att inte låta sådan här kunskap hamna i fel händer, att inte kriminella personer av olika slag fick tillgång till dessa, potentiellt livsfarliga, tekniker. Taekwondo är nu den mest dominanta sporten på den koreanska halvön, och räknas som nationalsport i både Nord- och Sydkorea. De fem olika stilarna och familjerna har förenats till en väldigt funktionell kampform. Träningen består av flera moment. Bland annat tränar man mönster, tävlingskamp, krosstekniker, självförsvar och redskapsträning.

Mental styrka viktigt

Taekwondo fokuserar mycket på sparkar

Krosstekniker handlar om att slå sönder ett föremål, ofta en planka eller ett block. Detta sker med kroppens naturliga vapen: händer, fötter, armbågar och knän. Syftet är att träna in en viss hårdhet i vissa kroppsdelar, och förbereda dem för kamp. Men det handlar också om att lära sig inre fokus, och göra sådant man inte trodde att man kunde göra. Det går att jämföra med att gå på glödande kol. En stor del av den mentala träningen är att se att saker är möjliga. Taekwondo, liksom de flesta asiatiska kampsporter, har ett stort fokus på mental styrka.

Genom att träna sig i krosstekniker utvecklar man dessutom tekniska färdigheter som hastighet, träffyta och kraftriktning. Men det är alltså också en viktig träning i mod. För en stor del av kampmomentet handlar om att behärska känslor såsom rädsla och ilska. Taekwondo lär dig fokusera dig själv på ett sätt som gör att du kan hålla dig behärskad under potentiellt farliga situationer. Men det är inte till för att användas på gatan. Det bästa självförsvaret är att undvika situationer där du kan skada dig själv eller andra.

Två olika tävlingsstilar

Det här är en kampstil som utgör ett väldigt funktionellt självförsvar. Men på mattan är sporten väldigt säker att utöva. Man har skydd för huvudet, överkropp armar och tänder, och man bär dessutom suspensoar. Det finns framförallt två olika tävlingsstilar, med tävlingar arrangerade av International Taekwondo Federation (ITF) respektive World Taekwondo Federation (WTF). Men det går utan problem att utöva sporten utan att inrikta sig på tävling. Poänggivande områden är framsidan av kroppen från midjan och uppåt. Därefter varierar reglerna lite beroende på stil. WTF-regler fokuserar lite mer på roterande tekniker, så kallade rundsparkar- och slag. En ren träff mot huvudet ger dock mest poäng, oavsett stil.